I förrgår var det en speciell dag på jobbet.
Den började som en helt vanlig dag. Jag öppnade på fiket med en kollega och en halvtimme efter att dörrarna öppnats och den första latten med frukost frallan var serverad öppnas dörren och en nervös Niklas Wahlgren kommer in med en gitarr på ryggen.
- Vad får det lov att vara?, frågar jag medans jag försöker hålla inne mitt wahlgren förakt.
- En liten kaffe blir bra….., svarar han rätt nervöst.
- va det bra så?
- Ja det blir bra.
- 22 kr då! (beställningen och priset stämmer faktiskt.)
När han väl satt ner kaffet och tagit en lite för stor klunk lite för snabbt så reste han sig och gick fram till mig och julia som stod och pyntade muffinsen med röda vinbär.
- Hej…. eeehh har ni fått en lapp som jag ska få?
- Nej!!!? sa jag och julia i förvånad kör och tittade på varandra.
- Nej för jag har blivit kidnappad precis och har fått en lapp där det står att jag ska spela upp en av mina favorit låtar. så om det är ok?
- Självklart! svarade jag som inte bangar på en gratis konsert av en wahlgrenarna med en akustisk gitarr.
låten han lirade var ingen mindre än 7 milakliv av och med Martin Stenmark.
efter att ha sjngit denna låt reste sig en tjej upp från ett bord och berättade att hon hade nästa lapp som beskrev vart han skulle sen. vi skrattade glatt och han berättade att han hade varit tvungen att sitta på 54:ans buss och sagt att han skulle spela en av sina favorit låtar. denna gång var det här kommer alla känslorna på én och samma gång av Per Gessle. dessa var inte hans favoritlåtar öre och han berättade att han var förbannad på sina polare som valt ut låtarna.
på bilden (högst upp) ser vi paret i form av Niklas och Laila med en smått avis anders på vänsterflanken. (denna position av kärleks paren är som upplagt för en ordvits, och ni vet precis vilket så jag bespatat er från det)
Med denna Historia önskar jag Niklas och Laila ett fruktsamt och långt äktenskap!
17.30 – Dörrarna till Cirkus öppnas, dryck och tilltugg serveras
Espen och jag ramlade in till Cirkus vid 18.00 och mötte upp våra kära vänner och högg in på dom flotta snittarna med parma skinka och oliver på små jävla rågbröd som ramlade igenom fingrarna på en. Mingel och några dåliga raggningsrepliker delades ut.
19.00 - Välkomsttal följt av Guldbaggeutdelning
Efter ett evigt köande nådde jag och Epan dörren in till scenen. KRAAACHH säger det och Espen, som hade klätt sig exceptionellt i sann piratanda hade efter ca 6 glas champange under själva “förminglet” blivit lite som captian Espen Sparrow,utbröt med fingrarna lite skumt fumlandes i håret: Det var jag det!! första glaset var krossat och ett nyhetsankare till b-kändis stod och kollade på Espen med tappad haka.
Prinsessa fick tyvärr inga priser vilket gjorde galan ännu tristare.
Jag och sparrow försökte dock glädja alla andra vinnare med riktiga applåder och glädje rop som inte var speciellt välkomna, då man som vi lärt oss nu helst ska applådera som dom gör i en golf turnéring: tyst och snabbt sedan spruta ner varandra i skumpa och bli fett packade på efterfesten.
Sen måste jag tacka Lisa Siwe som vann Priset som bästa regi för filmen I Taket lyser stjärnorna för hennes feministiskt korrekta tacktal som löd: “fan, jag är så jävla glad/…/ det är fan helt jävla sjukt/…/fan/…/Jävlar/…/
Sen vill jag säga att ni ska sluta kalla mig kvinnlig regissör jag är regissör!” detta följdes av en stor applåd för hennes vågade”Statement” efter att applåderna föll bort fortsatte hon……..”sen skulle jag fan vilja tacka mina kvinnliga skådespelare i filmen!”
ja va ska man säga ingen är perfekt…..
Galans andra höjdpunkt (efter Espens recension) var ju självklart vår kära Kjelle Bergqvist som höll tacktal efter vinsten av årets biroll:
22.00 – Buffé och stor fest på Operakällaren, bussar avgår från Cirkus
Efter en bussresa med ekmanbuss jinglar i 15 min var det dags att anlända till café opera. Efter ett långt köande och fotande och minglande var det dags att äta. Theo hade i detta läge strypt någon då det fanns mat i alla rum i hela jävla “Operan” men det var så smockat med folk så om man hade varit mäklare hade sagt det är bufféutsikt på denna gala.
men vi lyckades få i oss en tallrik med potatissallad, ribs, gravad lax, kikärtsröror, spenatsnittar samt någon sorts mouss.
Efter det började jakten på gratissprit som beprydde barerna. efter att alla hade fått i sig några öl och vin i olika färger och druvbakgrunder (själv var jag nykter hela kvällen) så drog jag och Sara Grafström en första dans accopanjerat av bla Håkan Knutas på trumpet så var kvällen igång! och kvällen kördes i samma tempo i stort sett hela tiden bara att alla blev fullare och fullare.
Jag och Micke Nyqvist diskuterade varför gratis spriten var slut och att kanonvodka fick räcka, jag fick höra att jag såg ut som någon i The Ark och sen var det några som trodde jag var med i Bröllopsfotografen.
sen när klockan slog 3 var det dags att börja dra sig från operan. Vi skulle nämnligen vidare till lydmar hotel på strandvägen på efterfest hos Joel Kinnaman. Det visade sig att han inte var så cool som han är i snabba cash vilket resulterade i att hotelägaren slängde ut alla “slödder” och hans efterfest blev avblåst. Espen som i detta läge hade druckit för både mig och honom började snubbla runt som bambi på is med Zandra i hälarna. Detta ledde till att jag och Sara drog oss tillbaks till Café Opra där taxibilarna stod som i en karavan och väntade på att någon skulle hoppa in. Vi hoppade in i varsin miljötaxi och åkte skilda vägar. Meningen var att jag skulle hem till min kära vän Albert Nilsson och avsluta kvällen, men dovas hade svalt honom igen och han vägrade svara i telefonen. Detta ledde till att jag sov hemma och vaknade av att han ringde mig halv 3 för en bakispizza och film hemma hos mig!
Guldbaggegalan 2010 helhetsbetyg: 3 av 5 scarfar: Jävligt trevligt och härligt mycket coolt folk som tyckte vi var coola (skulle bli en 4 eller 5 om jag tagit mig i kragen och druckit av dryckesbuffén).
/Oskar “nyktra långbloggaren” Wild
P.s blickarna med Alexandra var ömsisidiga precis som dom med Regina lund!
Jag och “Vilden” hade alltså tagit oss till Cirkus för att avnjuta ett incestuöst hyllande till höger och vänster.
Film-Sveriges firmafest, och drottning Noomi skulle koras.
Själva galan var väl mer eller mindre ett sömnpiller, Johan Glans gjorde dock en stabil insats som programledare.
Galans bästa stund var annars när Dregen gjorde entré som “Bröllopsfotografen som hatar kvinnor”.
Galans sämsta stund var när Josephine Bornebusch skulle vara Johan Glans i en kvinnas kropp och drog så fruktansvärda skämt
att hela Cirkus vred sig och gömde ansiktet i händerna.
Vet inte om det märktes i tv men det blev en så pinsam stämning där inne att till och med bra story-tystnaden står sig slät i jämförelse.
Efter spektakel nummer ett bar det av i bussar till spektakel nummer två – efterfest på Operakällaren.
Jävligt god mat var det, men den kunde man knappast njuta av då stället var absolut överfullt av folk.
Gratis sprit fanns att tillgå fram tills den tog slut, vilket den alltid verkar göra på sådana här tillställningar.
Oskar groggade med Micke Nyqvist och jag försökte förklara för Josef Fares att vi bott grannar på
Björngårdsgatan och att “min bror Joel” en gång på fyllan bett honom om raggningstips.
Detta verkade inte heller det vara någon “bra story”, då han frågande såg på mig ett tag och sedan frågade “har du sett min farsa?”.
Maybe I told it wrong.
Oskar claimar att han utbytte sexiga blickar med Alexandra Rapaport, men detta kan mycket väl ha varit endast från Oskars sida.
Maybe we’ll never know.
Folk gav mig och Oskar komplimanger till höger och vänster för vår coola klädstil(!).
Maybe they thought we were more famous than we actually are.
För att sammafatta det kort så hade vi en jävligt trevlig kväll omsvärmade av folk som var kända, okända och framför allt folk som ville vara kända.
Kändast av de alla – det var Stellan Skarsgård som hängde med Mads Mikkelsen och de såg ut att vara.. Väldigt kända.
Kvällen avslutades med att jag och Zandra gjorde det vi alltid gör nu för tiden, drack rom och lekte pirater – denna gång hemma hos mig
till Luckans stora förtret, då han skulle jobba tidigt dagen efter.
Jaja, lätt rommet, lätt förgånget.
Nu är det verkligen dags att runda av.
Puss och kram!
/Espen
Kan, när theo ändå tog upp ämnet, säga att jag är i särklass bäst på att komma i tid till våra möten och rep. alltid ON TIME brukar jag mycket skämtsamt säga, och då även syfta på det musikaliska.
Theo må vara kass inom det berörda området TID men vem som då är unikt kass är Joel, som till skillnad från Theo är sen på ett härligt medvetet sätt.
Ett “sju blir perfekt!”-sms betyder att Joel kommer inklampandes vid halv nio, då han oftast väntat på att få sin mat serverad.
Espen är nog helt okej, sålänge han inte bestämt sig för en dusch, och oskar är inne på samma spår då inte en fräsch avokadosallad sätter stopp.
DÄREMOT så är vi jävligt bra på allt i övrigt, och sakta faller bitarna på plats. Lyssna på lite jazz medan ni fortfarande vill, för snart blir det annat!
jag e en tidsoptimistisk jävel….har alltid varit, och kommer formodligen alltid vara, därmed inte sagt att jag tänker fortsätta komma försent i all evinnerlighet, men det kvarstår som ett faktum att jag gör det med jämna mellanrum…
För att kompensera den glamourösa jämnställdheten i bandet ( i och med att sångare och basist var på guldbaggegalan och fetsade som svin igår, vilket ni får höra om imorn då de av förståliga själ är inkapabla till tänkande verksamhet idag) hade jag planerat att besöka rival och titta in kvarteret skatans liveshow idag 18.30. Jag hade genom en auktoritär bekant införskaffat gratisbiljett och såg fram emot att garva i en sisådar två timmar…
Nu föll det sig så att JAG MIN OHJÄLPLIGA IDIOT hade planerat att raskt åka hem och tillreda en redan förberadd pasta med köttfärsås att förtära innan jag i god tid angav mig till mariatorget. Det enda problemet var att jag satt där fullt medveten om klockans tickande och lagade maten så långsamt att man skulle kunna tro ett det låg ett meditativt värde i det. Men det gjorde det inte utan medans jag åt slog klockan 18.20 varpå jag lugnt sätter mig på toa och funderar ett slag. Klockan hinner slå 18.29 innan jag hajar att det e fan lite bråttom.. detta resulterar i en tråkig oglamourös kväll utan garv och endast mitt kära instrument till tröst.
..och jag lämnar tonåren för att aldrig mer återvända.
Imorgon är det alltså 20 år sedan den lille guldklimpen Joel Janson Johansen föddes på ett av BB-sjukhusen som finns runt om i staden.
Året var 1990 och årets julklapp var “wok”. Namnsdag hade Emilia, Emelie och Mildred och hela landet firade med flaggor och fanfarer den 23 januari.
Samma visa repeterades år 1991 som var ett annars vanligt år som började på en tisdag.
Denna gång var årets julklapp en CD-spelare.
1992 däremot. Då hände det grejer. Bill Clinton blev president, Sovjetunionen upplöstes. Det var även sommar-OS i Barcelona och Tv-Spel är årets julklapp.
1993 årets julklapp är parfym
1994 Sverige tar brons i fotbolls-VM, årets julklapp är mobiltelefon
1995 Windows 95 lanseras och årets julklapp är och förblir okänd
1996 Madeleine Albright utnämns till USA:s första kvinnliga utrikes minister och årets julklapp är internet-paket
1997 Pripps blir helt norskt och årets julklapp är nog en biobiljett till Titanic
1998 Bill Clinton ställs inför riksrätt och H&M börjar sälja kläder på internet
1999 Världens befolkning stiger över 6 miljarder och Carl Bildt blir FN:s fredsmäklare i kosovo och världen laddar inför “milleniebuggen”
2000 Milleniebuggen buggar sig och dyker aldrig upp, påsken infaller ovanligt sent (23 april) och George Walker Bush blir USA:s president. Frej och Freja tar över namnsdagen den 23 januari.
Sen så fortsätter det ungefär så i 10 år till och då har vi äntligen kommit fram tills idag/imorgon! Och nu efter 20 år av oväsentligt tjafs så kommer äntligen dagen då den landskapsvackra pojken med det gyllene håret blir en stadsidyllsvacker man med ännu fylligare och gylligare hår!
Jag utbringar ett alldeles eget hurra för mig själv och säger sedan: Hallå Systembolaget, farväl världen!
Jag har som ni kanske minns lite problem med mitt hjärta, vilket lett mig till att spendera en hel del tid på sjukhus.
Som tur är tycker jag att det är ganska trevligt på sjukhus, och jag har fått ett frikort som gör att jag får gå hur mycket jag vill – gratis!
Allra senast var jag inne för att göra en elfysiologisk undersökning, vilket i detta fall betydde att läkarna med hjälp av ström
skulle försöka provocera fram trettio sekunders hjärtklappning, som de kunde spela in på EKG och analysera.
Allt var frid och fröjd, jag fick svälja ner elektroder genom näsan -> svalget, och sedan började strömmen pulsera.
Det kändes som en blandning mellan sura uppstötningar och att bli tatuerad inuti halsen, en mycket märklig och aningens obehaglig upplevelse.
Planen var att med hjälp av små elektriska impulser “ta kontroll” över mitt hjärta,
vilket mitt hjärta tyvärr inte hade någon lust med alls och därför stretade emot bäst det kunde.
Av denna anledning blev doktor Kishan tvungen att stressa mig och mitt hjärta genom att pumpa mig full med adrenalin, och oj vad det gick!
Mitt hjärta slog stenhårt och svinfort, vilket lyckligtvis gjorde att de nu kunde “ta kontroll” över my full sized aortic pump.
En timmes elchockning senare såg doktor Kishan på mig med sorgsna ögon och talade om att han nu tänkte ge upp.
Det blir ingen hjärtklappning idag, vännen.
Uteblivet resultat resulterade i en ny tid, denna gång på Karolinska Institutet, där de ska ge mig bedövning och stötar direkt in i förmaket istället.
Eller nåt.
Trött efter att ha jobbat hela natten och sedan blivit elchockad klockan 8.30 på morgonen, sårig i näsborren efter elektroderna och
skakandes av adrenalininjektionen satte jag mig sedan på tåget mot Fruängen och blev utstirrad av brackorna från Mörby, Danderyd och Bergshamra.
“Han har varit ute och festat hela natten”, tänkte dom. “Se på honom, det är sådär man blir av droger”, viskade de varnande till sina barn.
Återigen var jag missuppfattad, åh så missuppfattad i denna fördomsfulla värld.
På lördagfyller en mycket speciell man helt enkelt fullständigt….alltså tjugo, han kan nu uppnå det mesta här i livet som annars hindras av siffror….Detta är i sig en väldigt spännande händelse, för en tjugoårsdag är i regel just precis det: spännade, men kanske är denna än mer spännande en när en vanlig kvarterskotte fyller tjugo. Varför det undrar ni, finns det ingen rättvisa i världen, varför är inte min tjugoårsdag lika kul tänker ni?
JO skälet är just den enkla anledningen att mannen som fyller år är så speciell. Och han är det av den enkla anledning att han e bl.a. så jävla oväntat bra på att skriva t.ex. indiska ragor, 1700-tals stycken, blip-blop ostinaton, skräckfilmsmusik, och kanske framförallt rockmusik som blir så jävla bra på ett oväntat och nytänkande sätt.
Men det e egentligen inte det som gör just tjugoårsdagen mer spännande än andras utan det är hans otvivelaktiga talang att när man har som mest kul brista ut i…Jag ska nog börja röra mig hemåt….eller när man inom ett visst band bestämt en vit vecka så e det han som oväntat bryter den. Den här mannen e en sån människa som skulle kunna legitimera att inte hämta ut en lotto vinst på en miljon med orden…Nja jag tror jag känner för att stanna hemma ikväll. Det jag försöker säga e att han e så otroligt oväntad och omöjlig att förstå fast trots det väldigt rationell. Det är denna faktor som kommer göra denna lördag omöjlig att förutspå, ergo: spännande!
Till sist vill jag bara säga: Joel du e den bäste vän man kan önska sig, och den bäste fellow-musician en indoktrinerad skolboksmuttarist kan ha och nu talade jag förm0dligen för hela bandet. Skål.
ja detta är precis temat på detta inlägg. Jag sitter hemma och söker lite inspiration i hoppet om att hitta en skön basist att som sagt bli inspirerad av. helt plötsligt med ett enda musklick så kommer tas jag till Texas egen stilikon i latinoformat. Ska detta mähä lära folk hur man lirar bas så vetefan….
om ni inte förstår “musiken” som denna coronadrickande filuren spottar ut igenom sina buritohänder så titta och lyssna på hur han snackar och ser ut.
