1.OSKAR HAR BÖRJAT DRICKA, han började lite trevande men kom snart igång med att på sedvanligt manér visa upp stoltheten offentligt samt ge toa-sitsen en välbekant omgång…
2. Vi har beslutat datum för video-inspelning till singeln.
3.Espen var för första gången på länge på tillräckligt bra humör för att bjuda en hel drös på en hel kväll med öl taxi ciggaretter inkluderat och gratis.
4. Vi har varit extremt dåliga på att dela med oss våra upplevelser. Bättre upp denna vecka!
HAN GJORDE DET…… HAN TOG GULDET. DET ÄR OMÖJLIGT!!!!!
ja vissa trodde ju det. han verkade inte alls särskillt stark under träningarna
HAN TOG GULDET OCH KLARADE UPPLOPPET GALANT. SSSEEEEE HUR HAN SPURTAR
ja man ser glöden i hans blick! Otroligt starkt jobbat.
Ja här står jag med Oskar “Wild” Söderman, leg. Rockstjärna, som efter några hektiska år av träning och förberedelser ställde upp och krossade allt motstånd. Hur kändes det att kliva upp på pallen imorse?
neeeehhhhh…. det är ju helt sjukt. jag fick ju veta att guldet var mitt redan kl 24.00 men hade svårt att inse det förens nu. det känns helt fantastikt. främst att slå norrmännen johansen som hade torskat redan efter 1 vecka.
hur känns det att få en landsman som Albert Nilsson på andra plasering?
Neeeeehh….. det är underbart. han har visat sig stark i hela tävlingen och låg stabilt bakom mig igenom hela tävlingen.
Många snackade om att det dåliga värderleken försvårade hela momentet hur ställdes du inför det?
Neeeeehhh…. det är klart det varit tufft att hålla sig på banan när vädret har gjort livets vatten ibland olidligt lockande. men då tänkte jag på mamma och pappa hemma i tv soffan. jag kunde inte misslyckas.
Tack Oskar och Grattis fån hela svenska folket. tillbaka till studion.
ja detta var en suverän start på mars och med dessa bilder tackar vi för dagens OS sändning.
Nä! Idag är ingen vanlig dag! Det är nämligen så att Carnivales-bloggen fyller 1 år på en sådan strålande dag som idag idag idag!
Det har såklart firats med tårta och champagne men då dom inte har kommit på teknik som gör att man kan överföra fysiskt material via internet än så får vi här på bloggen nöja oss med ett fyrfaldigt leve, ett likafaldigt Hurra! och en liten sång signerad Harry Brandelius, men det är inte så tokigt det heller!
Sitter här och njuter, aningens småaktigt, av att Sverige defilerat suputerna från Finland i de Olympiska Spelens ishockey-sektion.
Jag tittade till vädertjänsten på min förtjusande iPhone och fick en smärre chock då jag upptäckte att temperaturen nu krypit under -20.
Fiiifaaan asså.
Som ni kanske vet blev Luckan något av en lokal celebritet under täcknamnet “20-åringen”
när han år 2009 hamnade i den eminenta tidsskriften Söder om Söder.
Detta föranleddes av att han först stolt vågade vägra värnplikt och sedan – mindre stolt – försökte hustla hela sju(!) nämndemän i tingsrätten.
Nämndemännen i sin tur vägrade att låta sig hustlas och det hela slutade med att vår vän dömdes till ett fjorton dagar långt fängelsestraff,
med optionen att kunna avtjänas i hemmet under övervakning med hjälp av fotboja och dagliga urinprov.
Idag ska jag och Luckan ska försöka ta oss ut till Huddinge för att skriva på något slags avtal angående hans blivande accessoar
och tillika bästa vän, fotbojan, vilket säkerligen kommer att bli en mycket olustig historia med tanke på att det går helt åt helvete
med kollektrivtrafiken och att vi inte har en enda pesetas att lägga ut för taxi på SL:s bekostnad.
Vi ska vara i Huddinge 14.30 och klockan är nu 9, så vi måste väl börja röra mig om tio minuter ungefär..
/Espen
Jag blir så trött ibland. Idag har jag känt mig som den arga damen troligtvis kände sig när hon ringde och skällde ut nattradion.
Det hela började med att jag skulle ut till Hammarbyhöjden och hämta min dator som legat där under natten efter som det blev en riktig hel/vinkväll igår.
Lite sömndrucken och bakfull beger jag mig till Hagsätras tunnelbanestation. Det stod ett tåg inne på perrongen. Skönt då behöver jag inte vänta utomhus. Kommer in till Gullmarsplan där jag ska byta till linje 17 mot Skarpnäck men på grund av banfel, vad det nu är för någonting, så åker det ett tåg varje timme i den riktningen så det mest tidseffektiva skulle vara att ta linje 18 mot Farsta Strand till Skärmarbrink och gå därifrån vilket väl inte är allt för farligt men lite motigt kändes det när vinden yrde upp snön i ansiktet på en.
Kom till slut fram till min destination, ganska frusen men rätt nöjd. Det var ju inget fel på Hagsätra linjen så att komma hem kommer ju att gå helt felfritt! Hämtade upp datorn hos rumskamraterna Hertz/Janson sen gick jag och Lukas en sväng ner till konsum och handlade godis, bara lite sådär så att man kunde bli sådär härligt sockerstirrig om gången tillbaks till Skärmarbrink skulle kännas jobbig. Fast det borde den ju inte göra. Nu har jag ju vinden i ryggen tänkte jag medans jag sa adjö till Lukas.
Alldeles riktigt och promenaden gick rätt bra. Det var när jag kom till tunnelbanan som det helvetes jävla dantes skit inferno bröt lös.
6 minuter till Odenplan och 5 till Hötorget stog det på de tidsvisande skyltarna på perrongen. Nåväl. Det kunde ju faktiskt ha stått 10.
25 minuter senare står det Odenplan 5 och Hötorget 5 och tack vare att man litat på de där jävla skyltarna så tänkte jag att man kunde väl lika gärna stå på perrongen istället för att svettas med de andra som stod i den lilla ouppvärmda trappa som finns på Skärmarbrinks station.
Till slut så dyker det i alla fall upp ett ganska fullt tåg in mot stan. Jag har börjat tappa känseln i fötterna. Tygskor är kanske inte att föredra på vintern men jag hade ju inte tänkt mig att jag skulle åka tunnelbana större delen av tiden och inte ha något snöbeklätt stillastående maraton.
Kommer till Gullmarsplan ungefär 45 minuter efter att jag startade min resa från Hammarbyhöjden vilket måste vara något slags rekord för att åka 2 jävla stationer.
Här känner jag dock att lyckan vänder. 2 minuter till Hagsätra tåget! YES! Jag går längst bak i mån om plats för hela perrongen var nämligen fylld med resenärer. Står där ett tag och undrar om det in borde komma. Nu har ju faktiskt siffran försvunnit och tåget borde ha kommit halvägs in på perrongen. Men ICKE! Istället så flippar dom upp en helt ny fräsch 16 minuters tanke och hela perrongen suckar djupt.
Jag tänker att jag går in till den där lilla värmebåset som finns på Gullmars perronger. Där alla andra står. Där var det lika kallt som utanför och dessutom luktade det våt hund och människokiss.
Där stog jag och alla andra 548 resenärer som skulle söderut mot Hagsätra. Jag försökte få tiden att gå på alla möjliga sätt. Jag läste lite i min medhavda bok tills det blev för kallt för händerna, trummade lite på benen för att få upp värmen i kroppen, räknade lustiga hattar på höga herrar och dividerade saker med 0.
45 minuter efter att jag kom till perrongen har det fortfarande inte dykt upp ett enda tåg mot Hagsätra. Däremot en hel karavan av Farsta Strand tåg och ett Skarpnäck tåg. På skylten står det lite retsamt “4 minuter” som det gjort de senaste 30. En kvart senare kommer den första informationen ever ur högtalarna. Nervös manlig röst med dåliga nyheter.
“Trafikinformation för resande mot Hagsätra. Vi har just nu ett växelfel vid Gullmarsplan och hänvisar därmed till ersättningsbussar.”
En tant skriker “MEN, Det kunde ni väl sagt för en timme sen! Eller sagt någonting! Inte ett knyst har vi hört!” och ett helt boskap med ilskna människor strömmar upp till hållplats N där ersättningsbussarna ska gå ut till Hagsätra. Där väntar väl en sisådär 435 människor till. Minst lika ilskna. En enorm ångest. Sån jävla ångest. Fyfan vad jävla SL är så jävla världssämst. Sämst i världen.
Ställer mig med resten av människorna som en idiot. 20 minuter passerar. Ingen ersättningsbuss men en väktare som står och skriker att alla ska backa upp på trottoarkanten. Sen äntligen kommer det en liten buss. Minsta varianten dom har. En. Folk löper mot dörrarna. Väktaren stoppar de som försöker gå på i mitten. Han börjar gapa ut, som om det vore ett sjunkande jävla skepp, “BARNVAGNAR OCH ÄLDRE FÖRST!”. Fin tanke absolut, men när det inte finns några barnvagnar och dom gamla inte bryr sig ett smack alternativt inte vill skämmas ijhäl. Kan vi få gå på då?
Jag kommer såklart inte på den första bussen men tänker att det kommer nog snart en till. Ingen information från nån. 25 minuter senare dör mina fötter. Händerna har också tappat känseln för länge sen. Jag ger upp tänker jag. Det går inte. Jag kan fan inte stå på fötterna längre.
Jag tränger mig ut ur folkmassan och sticker in på nåt litet hamburgarhak som ligger där uppe och köper en kopp kaffe för 18 spänn. Värdelöst. 2,5 timmar efter att jag åkte från Hammarbyhöjden så är jag fortfarande fängslad, strandsatt och lemlästad av det ondskefulla trafikbolaget SL.
Aldrig mer! Hör ni det? Aldrig mer ska jag åka tunnelbana, buss eller nåt annat ofunktionabelt fordon i eran regi! HAR NI HÖRT MIG ATT JAG ÄR FÖRBANNAD?!
Gårdagenssysselsättning utgjordes av precis det titeln så övertydligt insinuerar.
En alldeles för oplanerad middagsbjudning ledde till att två bandmedlemmar glömdes bort i förbifarten och fick underhålla sig själva på annat håll. Jag, herr hungen henritz, Epan och två kära kamrater leo och luckan lagade vuxenpoängs-middag, drack vin och sjöng franska hitlåtar. Detta höll på fram tills dess att de svenska hockey-svanarna drog igång på svt.
Medans landslaget gav Belarus på nosen fick espen allergiångest(pälsallergiker) och sprang hem. vi fortsatte pimpla rött och gav oss sedan iväg för att kolla på lite högkvalitativ country (southern skyline) på ambassadeurs “underground” rock-klubb.
Glad i hågen och smått obalanserad fångade jag vakternas uppmärksamhet en halvtimme in i settet. Jag blev utkastad med huvet före trots mina väldigt retoriska försök att bevisa min nykterhet. Men glad e jag för det idag men gladast blev nog vakten…
idag har utgorts av lite rep och sömn men hela sidan är inte skriven än.
Fan vad roligt vi hade, synd bara att bärsen var så jävla dyr.
Vi fortsatte festen hemma hos Theo med encyklopedia-jeopardy featuring Oskar Wild som Magnus Härenstam.
Fantastiskt roligt var det alltihopa, tack för att ni var en svinigt bra publik!
Tjaba!
Det var så längesen vi sågs att jag inte ens vet var jag ska börja.
Joel och jag har varit i Ramundberget och åkt bräda, Oskar har träffat Niclas Wahlgren (wow!) och Theo har missat kvarteret skatan.
Om vi ska börja med Ramundberget så var det mycket trevligt i landet där både snön och Espen faller som spöstraff på en spansk Armada.
Jag skadade dock ingenting i år utan klarade mig lindrigt undan med att tappa luften efter att ha landat på solar plexus efter ett så kallat big jump.
När vi återkom till verkligheten insåg vi att det är gig på fredag, vilket gör att bandet nu är försatt i en rephysteri utan dess like.
Dessutom har äldrerådet utfärdat resförbud för §1. Resor utanför The Carnivales (eller intressenter i The Carnivales) yppersta intressen
vilket gör att vi nu är strandade i Stockholm fram till dess att vi åker till Tyskland eller något annat gammalt DDR-land där de älskar oss.
Eller festivalerna i sommar. Vem vet.
Nu ska jag dra mig mot Farsta där allsmäktige Erkan Tengil kallat till audiens efter att ha bytt blöjor i åtta timmar. “In the day we sweat it out in the streets of a runaway American dream
At night we ride through mansions of glory in suicide machines“
När vi ändå är inne på spåret Erik “Stickan Erkan Tengil” Holmberg så hittade vi denna lapp på ett bord i Ramundbergets topprestaurang:
På fredag är det spelning på Ambassadeur, vi ses där!
20år, 120kr och adressen är Kungsgatan 18.
I förrgår var det en speciell dag på jobbet.
Den började som en helt vanlig dag. Jag öppnade på fiket med en kollega och en halvtimme efter att dörrarna öppnats och den första latten med frukost frallan var serverad öppnas dörren och en nervös Niklas Wahlgren kommer in med en gitarr på ryggen.
- Vad får det lov att vara?, frågar jag medans jag försöker hålla inne mitt wahlgren förakt.
- En liten kaffe blir bra….., svarar han rätt nervöst.
- va det bra så?
- Ja det blir bra.
- 22 kr då! (beställningen och priset stämmer faktiskt.)
När han väl satt ner kaffet och tagit en lite för stor klunk lite för snabbt så reste han sig och gick fram till mig och julia som stod och pyntade muffinsen med röda vinbär.
- Hej…. eeehh har ni fått en lapp som jag ska få?
- Nej!!!? sa jag och julia i förvånad kör och tittade på varandra.
- Nej för jag har blivit kidnappad precis och har fått en lapp där det står att jag ska spela upp en av mina favorit låtar. så om det är ok?
- Självklart! svarade jag som inte bangar på en gratis konsert av en wahlgrenarna med en akustisk gitarr.
låten han lirade var ingen mindre än 7 milakliv av och med Martin Stenmark.
efter att ha sjngit denna låt reste sig en tjej upp från ett bord och berättade att hon hade nästa lapp som beskrev vart han skulle sen. vi skrattade glatt och han berättade att han hade varit tvungen att sitta på 54:ans buss och sagt att han skulle spela en av sina favorit låtar. denna gång var det här kommer alla känslorna på én och samma gång av Per Gessle. dessa var inte hans favoritlåtar öre och han berättade att han var förbannad på sina polare som valt ut låtarna.
på bilden (högst upp) ser vi paret i form av Niklas och Laila med en smått avis anders på vänsterflanken. (denna position av kärleks paren är som upplagt för en ordvits, och ni vet precis vilket så jag bespatat er från det)
Med denna Historia önskar jag Niklas och Laila ett fruktsamt och långt äktenskap!
17.30 – Dörrarna till Cirkus öppnas, dryck och tilltugg serveras
Espen och jag ramlade in till Cirkus vid 18.00 och mötte upp våra kära vänner och högg in på dom flotta snittarna med parma skinka och oliver på små jävla rågbröd som ramlade igenom fingrarna på en. Mingel och några dåliga raggningsrepliker delades ut.
19.00 - Välkomsttal följt av Guldbaggeutdelning
Efter ett evigt köande nådde jag och Epan dörren in till scenen. KRAAACHH säger det och Espen, som hade klätt sig exceptionellt i sann piratanda hade efter ca 6 glas champange under själva “förminglet” blivit lite som captian Espen Sparrow,utbröt med fingrarna lite skumt fumlandes i håret: Det var jag det!! första glaset var krossat och ett nyhetsankare till b-kändis stod och kollade på Espen med tappad haka.
Prinsessa fick tyvärr inga priser vilket gjorde galan ännu tristare.
Jag och sparrow försökte dock glädja alla andra vinnare med riktiga applåder och glädje rop som inte var speciellt välkomna, då man som vi lärt oss nu helst ska applådera som dom gör i en golf turnéring: tyst och snabbt sedan spruta ner varandra i skumpa och bli fett packade på efterfesten.
Sen måste jag tacka Lisa Siwe som vann Priset som bästa regi för filmen I Taket lyser stjärnorna för hennes feministiskt korrekta tacktal som löd: “fan, jag är så jävla glad/…/ det är fan helt jävla sjukt/…/fan/…/Jävlar/…/
Sen vill jag säga att ni ska sluta kalla mig kvinnlig regissör jag är regissör!” detta följdes av en stor applåd för hennes vågade”Statement” efter att applåderna föll bort fortsatte hon……..”sen skulle jag fan vilja tacka mina kvinnliga skådespelare i filmen!”
ja va ska man säga ingen är perfekt…..
Galans andra höjdpunkt (efter Espens recension) var ju självklart vår kära Kjelle Bergqvist som höll tacktal efter vinsten av årets biroll:
22.00 – Buffé och stor fest på Operakällaren, bussar avgår från Cirkus
Efter en bussresa med ekmanbuss jinglar i 15 min var det dags att anlända till café opera. Efter ett långt köande och fotande och minglande var det dags att äta. Theo hade i detta läge strypt någon då det fanns mat i alla rum i hela jävla “Operan” men det var så smockat med folk så om man hade varit mäklare hade sagt det är bufféutsikt på denna gala.
men vi lyckades få i oss en tallrik med potatissallad, ribs, gravad lax, kikärtsröror, spenatsnittar samt någon sorts mouss.
Efter det började jakten på gratissprit som beprydde barerna. efter att alla hade fått i sig några öl och vin i olika färger och druvbakgrunder (själv var jag nykter hela kvällen) så drog jag och Sara Grafström en första dans accopanjerat av bla Håkan Knutas på trumpet så var kvällen igång! och kvällen kördes i samma tempo i stort sett hela tiden bara att alla blev fullare och fullare.
Jag och Micke Nyqvist diskuterade varför gratis spriten var slut och att kanonvodka fick räcka, jag fick höra att jag såg ut som någon i The Ark och sen var det några som trodde jag var med i Bröllopsfotografen.
sen när klockan slog 3 var det dags att börja dra sig från operan. Vi skulle nämnligen vidare till lydmar hotel på strandvägen på efterfest hos Joel Kinnaman. Det visade sig att han inte var så cool som han är i snabba cash vilket resulterade i att hotelägaren slängde ut alla “slödder” och hans efterfest blev avblåst. Espen som i detta läge hade druckit för både mig och honom började snubbla runt som bambi på is med Zandra i hälarna. Detta ledde till att jag och Sara drog oss tillbaks till Café Opra där taxibilarna stod som i en karavan och väntade på att någon skulle hoppa in. Vi hoppade in i varsin miljötaxi och åkte skilda vägar. Meningen var att jag skulle hem till min kära vän Albert Nilsson och avsluta kvällen, men dovas hade svalt honom igen och han vägrade svara i telefonen. Detta ledde till att jag sov hemma och vaknade av att han ringde mig halv 3 för en bakispizza och film hemma hos mig!
Guldbaggegalan 2010 helhetsbetyg: 3 av 5 scarfar: Jävligt trevligt och härligt mycket coolt folk som tyckte vi var coola (skulle bli en 4 eller 5 om jag tagit mig i kragen och druckit av dryckesbuffén).
/Oskar “nyktra långbloggaren” Wild
P.s blickarna med Alexandra var ömsisidiga precis som dom med Regina lund!
